Där är den. Hathors spegel inristad i pelaren i Karnaktemplet i Luxor. En oval cirkel på ett T. Spegeln som reflekterar bilden av den som speglar sig, som ett öga som ser inåt. Cirkelns enhet och cykel. Hur allt föds och dör. Själva livsrytmen. Hathor är en egyptisk moders och kärleksgudinna. Hon hjälper solen att födas varje morgon och finns även med när solen färdas genom dödsriket under natten. Hon vet att övergångar kräver ett särskilt mod. Hon vet också att livets mening är just att hylla det. Med skönhet, dans, musik, glädje. Hon återkommer i andra mytologier, som Afrodite, som Venus. Hathors spegel som numera kallas Venussymbolen, en symbol för feminism. Och också är det astrologiska tecknet för planeten Venus.
Symbolerna finns med oss överallt och är utanför tiden, eller kanske inuti den och behöver inte förstås med intellektet. Kanske är det bättre att möta dom i drömmarna, att vakna till en ny dag med en förnimmelse i kroppen. Något som faller på plats, en känsla av visshet. Symbolerna verkar i sin egen kraft och kroppen är bra boning.
Eller i det fria och intuitiva skapandet. Där är symbolerna som hemma. En form, en färg, en figur som träder fram i din målning som först kanske inte säger dig något särskilt. Men ju mer du lyssnar och är med den, din egen symbol, ju mer svarar den an i dig. Dialogen är startad och kommer hålla på så länge du är nyfiken på det som tagit form. Vem vet, kanske finns det ett släktskap ända till Hathors spegelöga som ser inåt, lager för lager.
Själv älskar jag att vara i symbolernas rika värld. Välkommen att ta kontakt!
/Eva
